Hemma i Trollhättan

Igår kom vi hem till Trollhättan igen efter en vecka uppe hos mina föräldrar, ja Sonny kom ju upp i torsdags eftersom att han har jobbat i veckan och jag och Lavinia har varit där hela veckan. Så nu är det skönt att vara hemma igen, det var jätte kul att få komma upp och träffa alla igen och vi hann träffa Emil en snabbis innan han åkte iväg till kortis så jag hann träffa alla innan vi åkte hem. Resan hem var väl ok men hade kunnat varit bättre, eftersom att vi beställde så sent så fick vi ta dom biljetter som fanns vilket gjorde att vi hamnade i tysta vagnen. Inte så lätt att försöka få en 10månaders bebis att vara lugn och lite tyst när hon är irriterad pga att hon är snorig så vi fick lite arga blickar men då tog jag på mig bärselen och gick en sväng så somnade hon snart. Allt som allt gick det bra men ibland kan man ju fundera på hur folk tänker, det var ju inte så att vi tog dom platserna bara för att irritera folk genom att ha med oss en bråkig bebis.

Lavinia har blivit lite små förkyld och är jätte snorig men som tur är så har hon ingen feber, nätterna blir ju lite jobbiga för henne eftersom att hon inte kan andas genom näsan efter några timmar. Vi ger henne näsdroppar innan vi lägger oss och dom värkar ju tyvärr inte hela natten så vid tre i natt började det bli jobbigt igen för henne, ändå så sov hon till 8 imorse och så fort hon får komma upp så nyser hon ur sig massor så nu andas hon lättare igen. Tror hon börjar bli lite öm vid näsan för hon börjar bli sur när man ska torka bort snoret så jag ska smörja lite vid näsan sen när hon vaknar igen.

Sonny jobbar idag igen och det såg ut som att det kunde bli hela veckan, så underbart!! Det är så skönt att han har fått jobb och äntligen fått börja jobba, det hjälper ju så himla mycket eftersom att han fick ut så lite i månaden innan. Det börjar att ordna upp sig för oss också det gäller bara att man har tålamod och kämpar vidare trotts motgångar. Det finns dagar man bara har velat ge upp och flyttat hem till mamma igen men sen tänker man efter och så kämpar man vidare. Vi har ju ett lite annat ansvar nu när vi har Lavinia, så fort det strular med pengar så gör det jätte ont eftersom att tankarna direkt går till att vi inte har råd med något till Lavinia. Än så länge har vi ju haft tur och det har alltid löst sig så jag hoppas att det fortsätter så och att Sonny får fortsätta att jobba där länge nu, visst det blir lite jobbigare för mig eftersom att jag blir ensam hemma med Lavinia men det är inget som jag inte klarar av. Lite skönt ändå att få stå på egna ben också, det enda är väl att Lavinia kommer att bli mammig över sommaren men jag hoppas att hon inte blir lika mammig som jag var. Jag kunde sitta utanför toalettdörren och gråta när mamma gick in så jag var en riktig mammagris när jag var liten, jag försöker att inte vara någon hönsmamma till Lavinia som springer så fort hon slår sig eller ramlar. Självklart tröstar jag om hon blir ledsen men jag tröstar inte i onödan för jag tror att det kan hjälpa henne och mig i att hon inte ska bli så mammig.

När Sonny jobbar så skickar vi sms till varandra när han har sina raster, man blir lite nykär på nytt tycker jag. Det känns som att man uppskattar varandra mycket mer när man inte är med varandra 24/7 utan att man är ifrån varandra pga arbete eller träning. Det är nyttigt för ett förhållande att man har lite avstånd ibland också och inte går varandra på nerverna, vi hade ju börjat göra det eftersom att vi har varit hemma båda två under så lång tid nu så att så fort det hänt något litet har vi nästan skällt ut varandra för inget. Så det är skönt att vi är ifrån varandra lite nu.

Nej man kanske skulle ta att äta lite frukost kanske. // Emelie