Barnvagnsjakten fortsätter!

Jag har nästintill bestämt mig för hur det blir, det blir nog en Emmaljunga Nitro City med syskonsits och ståbräda. Ska bara försöka ta mig till Beginners och testa konceptet innan jag bestämmer mig helt, har hittat en jätte fin på blocket så jag hoppas den finns kvar om jag tycker att det verkar fungera bra med vagnen och så åker Phil&ted ut på blocket i förhoppningen om att jag kan få en bra slant för den. Vagnen är ju använd i en månad lite drygt och är förvarad inne hela tiden så jag hoppas jag kan få nästan vad jag gav för den, den är ju mycket dyrare här hemma än vad den är i Storbritannien där jag beställde den ifrån men det behöver ju inte den eventuella köparen veta!

Kort inlägg nu men det är för att jag ska göra mig i ordning för natten och ville bara skriva att jag förmodligen bestämt mig för en vagn äntligen. //Emelie

Lustigt väder

Ena stunden regnar det så mycket så det ser ut som att någon står och häller vatten på fönstret och sen är det solsken sekunden efter, man kan ju säga att det har lite svårt att bestämma sig och jag känner väl ett visst vemod mot att gå och hämta Lavinia sen. Bara för att jag inte har något annat val än att gå så kommer det ju säkerligen regna när det är dags att gå.

Ja det här med barnvagnen är inte lätt! Funderar nu på att behålla P&T och sen köpa en "extra" singelvagn som jag kan ha när jag går ensam med barnen och sen bara skaffa en ståbräda till den för Lavinia, jag tänkte på det idag när jag gick hem efter att ha lämnat henne hos dagmamman att om jag skaffar en emmaljunga istället med syskonsits så kommer den ju säkert dra den också eftersom att den har svängbara hjul fram. Samtidigt så blir ju tyngdpunkten en helt annan på emmaljungan eftersom att Lavinia kommer att sitta längre ifrån framhjulen, hon kommer ju att sitta mer på mitten av vagnen istället. Jag slänger in en bild så får ni se hur jag menar men på bilden jag hittade så är det en vagn med fyra fasta hjul så det är inte den vagnen jag tittat på.

Så ser det ut i alla fall med syskonsitsen på så det känns ju lite som att den inte skulle dra lika mycket som P&T, kanske skulle åka iväg och testköra den i alla fall då och se hur jag tycker att det känns. Åh vad jobbigt det måste vara, skulle egentligen vilja ha en vagn med en rikigt liggdel och ingen mjuklift då vi har fått en lång och smal herre här hemma, han tar ju nästan redan upp hela mjukliften i längd.

Tips för hur man kan göra är välkommet!!! Tyvärr så fungerar inte en dubbelkärra på bredden för mig då jag inte har någonstans att ställa den då jag inte kommer in genom dörrarna här hemma. //Emelie

Barnvagnsdjungeln

Jag är så ledsen och arg på min vagn, den som var så bra och smidig och jag var så jätte nöjd med att köra den och nu visar det sig att den inte alls är så bra som jag trodde och hoppades. Jag orkar inte köra vagnen med båda barnen i och eftersom att jag hämtar och lämnar hos dagmamma så behöver jag ha en vagn där jag får plats med båda barnen och då är det ju också ett plus om jag orkar köra vagnen själv. Att bara köra vagnen på plan mark går jätte bra men så fort vägen lutar det minsta åt något håll så sticker vagnen iväg och jag måste hålla emot vilket mina handleder inte orkar. Att bara gå den lilla biten upp till dagmamman gör att jag hinner få ont i handlederna, vagnen blir tung och jag får hjälpa till med foten för att få upp den för trottoarkanterna. Det här gör mig så arg och ledsen eftersom att vagnen är så smidig och fin för övrigt, jag kan inte ha en tvillingkärra för jag har ingenstans att ställa vagnen och jag kommer inte in någonstans med den heller. Dörrarna in till lägenhetshuset är för smala så det är nästan precis jag får in vagnen nu, har därför börjat kolla mig för efter andra alternativ och har kollat mycket på emmaljunga. Vi har ju en emmaljunga Softy här hemma som vi är jätte nöjda med och då tänkte jag att vi kanske skulle bli nöjda med en liggvagn också, har kollat mycket på Nitro City eftersom att jag gärna vill ha svängbara framhjul så jag slipper lyfta vagnen så mycket och belasta handlederna. Ska försöka komma iväg till Beginners här i Trollhättan och testköra vagnen med syskonsitsen på så jag får känna på hur den känns att köra med två barn, sen blir det till att sitta och leta på blocket efter en vagn och syskonsits. Hittar jag inte syskonsitsen begagnad så kostar den inte skjortan ny heller så det är mer vagnen jag gärna hittar begagnad då den kostar lite mer, hade ju inte varit helt fel med en helt ny vagn igen men nu är det lite mer krisigt än förra gången så det får nog bli en begagnad istället. Ska även försöka lägga ut våran på blocket och hoppas på att jag kan få ut så mycket som möjligt för den eftersom att den inte är använd så mycket och kostar ganska mycket ny med alla tillbehören som vi har. Jag hoppas verkligen att jag kan hitta något jag blir nöjd med och orkar köra, sen är det ju lättare att sätta en ståbräda på en emmaljunga än en Phil&teds. Sen kan jag ju faktiskt välja om jag vill ha Loke emot mig eller ifrån mig vilket jag inte kan välja med Phil&teds.

Jag är ändå kluven och vet inte riktigt vad jag ska göra! //Emelie

Första dagen

Ja idag började Sonny jobba och Lavinia skulle till dagmamman, så idag var första dagen eller i allafall morgonen ensam med båda barnen. Det gick bättre än jag väntat och vi kom iväg i tid utan bråk eller tårar, jätte skönt måste jag säga! Jag är så glad över att våran första morgon gick så smidigt och bra som den gjorde för då slipper jag känna ångest inför dom andra dagarna vi ska upp och iväg, har man redan ställt in sig på att det kommer gå skit så går det ju så också men nu har vi en positiv inställning tack vare att den här dagen gick så bra. Det enda som stör mig är att vi inte kan köra in och ut vagnen i förrådet, vårat förråd i källaren är så smalt så vi får inte in vagnen uppfälld så jag måste fälla ihop den varje gång. Inget barnvagnsrum finns det heller och ingen ramp som jag får plats med vagnen på heller utan den är gjord för cyklar så jag måste bära vagnen upp och ner för en trappa också. Jag hoppas verkligen att vi kan få ett garage snart så jag kan få ställa vagnen där istället, då kanske jag bara behöver fälla ihop vagnen för att bilen ska få plats men jag slipper släpa den upp och ner för trappen.

Snart dags att ringa körskolan och ta tag i den biten igen så jag får kortet någon gång, att jag ska hinna få det innan Lavinia fyller år har jag lagt ner men jag vill ha det innan sommaren är slut i allafall och det är väl lite mer realistiskt än att jag ska hinna till 14juni. Måste iväg och fixa Sonnys present också i slutet på månaden när jag får mina pengar, jag hoppas att jag hinner få pengarna innan han fyller år bara så han kan få presenten då. Han frågade igår om han skulle få presenten den här helgen när han ska ha lite kalas men jag hinner inte få pengarna innan dess så han får tyvärr vänta. Det var nästan ingen som kunde komma helgen han fyller år av hans familj och vänner för det är crusing här i stan då så då tar han lite kalas för dom nu i helgen istället. Han ska åka till Gekås på lördag också med en kompis och handla lite, jag fick inte följa med eller ja jag kan/vill inte eftersom att Loke är så liten än. Så Sonny ska åka själv och handla lite till barnen och sen lite inredning, vi hittade ju så mycket förra gången och skulle bara ut till bilen för att lägga av oss det vi handlat och sen gå in igen men då upptäckte vi ju att vi hade fått punktering så vi tappade lusten ganska hårt då. Så vi får se vad Sonny får med sig för fint hem nu när han åker själv med STORA bilen!

Nej vila en stund innan Loke ska ha mat igen. //Emelie

Förlossningen

Lavinia fick sova i våran säng den natten för hon sov oroligt och vaknade flera gånger, Sonny bar över henne till våran säng och vi somnade gott alla tre. 04:20 vaknade jag till av att förvärkarna var lite kraftigare än vanligt, det gjorde faktiskt ont på riktigt den här gången men jag vågade inte ens tänka tanken på att det kunde vara något på G. Gick upp på toaletten och gick och la mig sen igen för smärtan var ju borta precis som jag hade trott, hinner lagom lägga mig igen och far nästan ur sängen för nu gör det riktigt ont! Skyndar mig bort till toaletten och vet inte riktigt vad jag ska göra där men så släpper smärtan, jag smyger in till Sonny och nu var klockan runt 5 och väcker honom och säger att du ska nog inte jobba idag. Han förstod inte riktigt först vad jag pratade om men sen kopplade han att jag faktiskt hade värkar, vi skjuter igen dörren in till Lavinia så hon får sova vidare och jag försöker andas igenom värkarna. Till en början går det jätte bra och jag har värkar med ungefär 5-6min mellanrum, jag tappar upp ett bad och lägger mig där en stund och det känns riktigt skönt men sen känner jag att det kommer bli svårt att komma upp snart så jag väljer att gå ur istället för att föda i badet. Nu börjar klockan närma sig 07:00 och jag har riktigt ont nu, känner att andningen inte riktigt fungerar, jag börjar tappa kontrollen lite så jag ber Sonny ringa efter sin mamma så vi kan åka in snart. Ann kommer och stöttar mig igenom värkarna medan Sonny hämtar bilen så jag slipper gå långt, till slut orkar jag inte mer och vi åker in till förlossningen.

Rum nr6 blir vårat rum och det är mycket finare än när vi var där sist, dom håller på att bygger om och förlossningen hann bli klar innan vi skulle föda så det var helt nya fräscha lokaler med dusch och badkar i rummen. Nu är klockan 07:30 och jag är så pass med att jag kan gå på toaletten själv, jag provar lustgasen och till en början fungerar det ok och jag får något annat att tänka på än värkarna. Två timmar senare så mår jag illa av lustgasen och gör en riktig kastspya och träffar nästan både Sonny och barnmorskan så jag tar mig upp och ställer mig i duschen där jag blir kvar i en timme ungefär. Det var riktigt skönt att duscha och det hjälpte mot värkarna men sen ville barnmorskan att jag skulle komma ur så hon fick undersöka hur pass öppen jag var. Nu var jag upp ca 4cm och bestämde mig för att jag ville ha EDA, barnmorskan tog hål på hinnorna och jag fick nästan som krystvärkar direkt, försökte slappna av och andas igenom värkarna. Kräks igen och den här gången mitt i en värk så det var riktigt jobbigt, då kände jag mig inte stor kan jag säga, då ville jag bara till mamma och att allt skulle vara över. Jag kämpar på i sängen och när jag är öppen 5cm så kommer sköterskan och lägger EDAn på mig, himlen är nära! Jag kan börja tänka igen och fungera "normalt" och barnmorskan sa att de var skönt att få träffa Emelie innan hon gick av sitt skift. Nu kunde jag ställa mig upp igen och vagga ner bebisen, nya barnmorskan kommer in och presenterar sig och sätter sladdlösa mätare på mig istället så jag kan röra mig lite mer men jag stor kvar på samma ställe och vaggar. När jag kunde ställa mig igen var jag öppen ungefär 7cm och nu kändes värkarna bara som ett tryck neråt, jag får i mig vatten och lite godis så jag återhämtar mig lite. Barnmorskan lämnar oss när jag står där och vaggar, jag känner att värkarna börjar kännas lite mer nu och det är nästan så jag får knipa så Sonny ringer på klockan. Jag hoppar upp i sängen och nu är jag öppen helt förutom en liten kant, jag får tillåtelse att krysta om jag känner att det trycker på. Nu är klockan 15:30 och krystvärkarna kommer, det känns jätte bra och för varje värk känner jag spänningen inför att få träffa vårat lilla barn. Att få se vilket kön de är, är det ännu en flicka eller får vi en pojke, hur stor är barnet, ja allt på en gång. Att krysta går väldigt bra, jag får mycket stöd och beröm från både Sonny och barnmorskan. 16:47 kommer våran son med lite extra hjälp av barnmorskan, han bajsade i vattnet så hon ville få ut honom lite snabbare än vad mina värkar ville så jag fick en del bristningar i underlivet men allt för att barnet ska må bra. Tyvärr så hade han hunnit få ner det i lungor och mage så jag fick upp honom på bröstet i kanske 30sekunder innan dom sprang iväg med honom. Han gnydde bara och var blå, oron kom men eftersom att Sonny är sjukhusrädd ville jag inte visa det för honom. Jag stålsatte mig för hans skull, moderkakan kom ut fint och vi fick sen den. Min hade nästan formen av ett hjärta vilket jag tyckte, låter säkert helskumt men, var mysigt faktiskt. Våran bebis var älskad från första stund så till och med moderkakan blev ett hjärta. En läkare kommer in och tittar på mina bristningar och bestämmer att det måste sys, jag får bäckenbotten bedövning så jag känner inte ett dugg och Sonny går iväg för att se våran son. Han kommer tillbaka snart då han tyckte det var jobbigt att se alla slangar och tester dom gjorde, de var riktigt jobbigt att se Sonny då men det var bara att försöka trösta så gott det gick med benen i luften.

När allt var klart och bedövningen nästan hade släppt helt så gick jag på toa och sen fick jag åka rullstol bort och träffa Loke igen för första gången sen han låg på mitt bröst, nu är klockan närmare 19. Vi sitter där ett tag och tittar på honom innan vi går tillbaka till rummet och får den klassiska brickan, sen börjar vi ta fram telefonerna och ringa alla och berätta hur det gått.
Det var riktigt jobbigt sen när vi kom till BB och Sonny hade åkt hem, eftersom att han är sjukhusrädd så bestämde vi tidigt att han inte skulle sova kvar för han kan inte sova på sjukhus. Då låg jag där, ensam i rummet utan barn och det var nog jobbigast. Jag delade rum med en annan mamma och hon hade ju sitt barn där, jag hörde alla barn i korridoren som grät men vart var mitt barn? Kändes inte som att jag gått igenom en förlossning utan bara hamnat fel. Så nu när jag har honom hos mig hela tiden är det så himla skönt, nu kan jag slappna av och njuta, nu har jag insupit att jag är två barnsmamma. Jag storm trivs verkligen nu och det är så mysigt att ha båda barnen hos sig, Lavinia är jätte snäll och mysig med Loke och vill gärna vara med och klappa, pussa, titta när vi byter blöja, titta när det är matdags. Ge nappen och trösta när han gråter, en jätte bra storasyster med andra ord.

Älskar min underbara lilla familj!!
//Emelie