Jag vet inte om det är gravidhormonerna som gör det men jag är jätte sugen på hus och skulle så gärna vilja att jag och Sonny kunde köpa oss ett hus inom en snar framtid. Men det känns som att så länge jag inte har jobb så är det bättre att vänta, har ingen lust att sätta mig i en stor skuld redan som 24-åring och sen inte kunna betala tillbaka på många år och inte kunna ge barnen det dom behöver. Jag går förbi ett hus som står tomt varje dag och jag vet att det kommer läggas ut för försäljning i år då Sonnys bror och hans tjej har frågat om dom kan få hyra huset eftersom att det stått tomt. Men dom fick inte hyra för att huset skulle rustas och sen läggas ut för försäljning, det är så lagom det huset. Det ser så lagom ut. Jag har ju inte varit inne i huset men det ser ut att vara lagom stort för en tvåbarns(hoppas på trebarns)familj med lagom stor tomt och garage. Så dumt när man går förbi något så ofta för då tittar man ju in på huset och funderar på vad man skulle kunna göra med huset om det skulle bli vårat. Suget blir ju inte mindre när man ser huset nästan varje dag heller. Vi har sagt att vi ska sätta upp ett mål och starta ett sparkonto som vi inte kan röra på ett visst antal år och ha till hus men det känns som att det kommer upp annat hela tiden som verkar roligare att köpa. Jag prioriterar gärna huset först eftersom att det är de jag vill, jag vill ha ett hus där vi kan göra nästan vad vi vill i inredningsväg. Ett kök som man kan inreda och trivas med, tvättmaskin och torktumlare bara en sån sak är lyx för mig eftersom att vi har det i källaren här och det inte går att tvätta när man vill.
Snacka om att komma av sig!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar