Ja igår var jag ju med mamma och Ida på Håkan i Västerås, han var lika energirik som vanligt och var överallt på den lilla scenen. En mycket uppskattad kväll även om stolarna var hårda och jag fick väldigt ont i baken och ryggen av att sitta där i två timmar men det var helt klart värt det, tack Emil för den fina födelsedagspresenten i förskott!
När vi kom hem från Håkan så gick jag och la mig nästan på en gång, kroppen orkade inte riktigt sitta mer så det var lika bra att lägga sig tänkte jag och slog igång datorn en stund. När jag pratat med Sonny på telefon och stängt ner datorn för att sova så kände jag bebisen börja sprattla där inne, det var väldigt rytmiskt så jag funderade vad hon/han höll på med och då slog det mig att den lille/lilla hade hicka! Jag kände av det för första gången igår, ok det är bara en bebis som hickar men det var stort ändå på något sätt för mig. Haha, tänkt att man kan bli så till sig för att någon hickar. Vi tror föresten att det är en liten tjej, en liten Lavinia, som ligger där inne och hickar, för om man ska tro på alla berättelser om hur magen ser ut och hur hjärtljuden låg så stämmer det in på en tjej för oss. Magen syns inte bakifrån, hjärtslagen ligger på 148-152slag/minut, jag bär långt ner, det vänder sig ofta där inne, jag är mer sugen på frukt och sött än salt. Så vi tror att det kan vara en liten tjej där inne men vi blir lika glada om det skulle visa sig att det är en pojke, det är ju inte könet på barnet man blir förälder till precis utan det är ju ett barn som kommer ut oavsett kön.
Så till sist vill jag bara skriva några ord till en vän, attans att det skulle ta slut mellan er! När jag läste din blogg så fick jag en liten tår i ögonvrån, det skulle ju vara ni länge till och så tog det bara slut. Hoppas att ni båda var överens och att det kanske inte känns toppen nu men att det i allafall känns som om ni har gjort rätt, tänker på er båda två! Pussokram på er L&J!
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig...//Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar